Tryggad livsmedelsförsörjning

Specialprogram för att trygga livsmedelsförsörjningen

"En tryggad livsmedelsförsörjning finns när alla människor vid alla tillfällen har tillgång till tillräcklig, säker och näringsrik mat för att tillgodose sina kostbehov och matpreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv."

För att förbättra levnadsförhållandena för de 70 procent fattigaste och hungrande familjerna i världen som bor på landsbygden lanserade FAO 1994 program som på nationell och regional nivå syftar till att trygga människors livsmedelsförsörjning. Programmen är så kallade specialprogram för att trygga livsmedelsförsörjningen, Special Programme for Food Security (SPFS). Till en början bedrevs programmen i 15 länder och omsatte 3,5 miljoner dollar. Drygt tio år senare har verksamheten vuxit och omfattade år 2006 106 länder och omsatte år 2005 cirka 800 miljoner dollar.

Till en början fokuserade SPFS ett begränsat antal bönder som bedrev småskaligt jordbruk. Syftet var att sprida tekniker som till en låg kostnad kunde öka deras avkastning och inkomster. Idag bistår SPFS regeringar att återskapa lyckosamma arbetsmetoder i nationell skala. SPFS uppmuntrar också till investeringar i infrastruktur på landsbygden, inkomsbringande aktiviteter utöver jordbruk, stadsjordbruk och skyddsnät.

Programmen är utformade av de deltagande ländernas regeringar, med varierande stöd från FAO. Förutom att FAO stödjer programmen med teknisk kompetens spelar FAO även en katalyserande roll genom att sprida kunskap bland givarländer och beslutsfattare om frågor som är kopplade till jordbruk, livsmedel- och näringsintag samt genom att få till stånd ett politiskt åtagande i kampen mot hungern. FAO och de deltagande regeringarna anser att programmen är en förutsättning för att nå det första milleniemålet, att halvera antalet hungrande och fattiga till 2015. Detta på grund av den centrala roll som jordbruket har som ekonomisk och social bas i flertalet låginkomstländer och eftersom över 70 procent av världens fattiga lever på landsbygden.

Projekten inom programmen kan exempelvis innebära att tillgodose landsbygdsområden med enklare bevattningssystem för att förbättra vattenanvändningen, något som är grundläggande för att ett jordbruk ska fungera och för att trygga människors livsmedelsförsörjning. Programmen kan även handla om att överföra kunskap och skapa resurser för att förbättra och diversifiera grödor och odlingsmetoder, tillsätta växttillskott och tillgång till respektive kunskap om användningen av bekämpningsmedel. Dessa åtgärder leder ofta till bättre och mer uthållig produktion av grödor. Förbättrad hantering, lagring och förädling av grödor ger ökat mervärde och minskar skördebortfall. Odlingsdiversifiering leder till bättre näringsintag och ger familjer inkomster för att kunna köpa mat mellan skördeperioderna. Därför uppmuntras jordbrukare genom programmen till att hålla boskap som höns, får, getter, kaniner och bin vilka all har kort livscykel, samt till aktiviteter som småskaligt fiske och fiskeodlingar.

Målet med programmen

Sedan en oberoende utvärdering gjordes 2001-2002 har specialprogrammen fått en avsevärt breddad målsättning. I de nya nationella programmen drar man upp strategier för att kunna bemöta ett flertal aspekter för en tryggad livsmedelsförsörjning samtidigt. Dessa program fokuserar både på produktionen och livsmedelsförsörjningen.

Målsättningen med programmen är, dels att öka utbudet av livsmedel och öka hushållens inkomster genom förbättrad produktion och produktivitet genom att:

  • öka jordbruksproduktiviteten, framförallt för bönder som saknar en tryggad livsmedelsförsörjning
  • intensifiera diversifieringen av inkomstkällor samt utvecklingen av marknadsanpassat företagande
  • förbättra jordbruksstödet till tjänster och infrastruktur, som marknadsföring, landsbygdsfinanser, kommunikation och landsvägar,

Och dels att förbättra tillgången på livsmedel till de kroniskt undernärda och mest sårbara genom att:

  • skapa arbetstillfällen på landsbygden, men inte direkt i jordbruket, för att underlätta utvecklingen av privat företagande, genom tillgång till krediter för småföretag, företagsekonomisk utbildning, yrkesförberedande praktik samt arbetsförmedlingstjänster
  • förstärka och bredda det sociala skyddsnätet för de mest behövande hushållen, framförallt för äldre, gravida och ammande, handikappade, spädbarn och småbarn, sjuka, personer med HIV/AIDS och arbetslösa ungdomar från städerna genom att ge direkt ekonomiskt stöd, bilda skolträdgårdar eller lokalt införskaffa skolmat och erbjuda offentligt arbete.

Syd-Sydsamarbete

En form av SPFS-program är så kallade syd-sydsamarbeten. För att förbättra metoderna för hur jorden brukas världen över och på så sätt trygga livsmedelsförsörjningen möjliggör ett syd-sydsamarbete låginkomstländer med liknande förutsättningar att dela med sig av sina erfarenheter till varandra. Till och med april 2010 har 40 avtal om syd-sydsamarbeten tecknats och fler än 1400 experter från låginkomstländer har engagerats i andra låginkomstländer än de länder de själva kommer från. Syd-sydsamarbeten tar vara på det ökande antalet experter i låginkomstländerna vilket uppmuntrande då inblandade parter både har erfarenhet av att bo och att arbeta under svåra omständigheter.

Exempelvis finns idag ett samarbete mellan Vietnam och Senegal där vietnamesiska experter är verksamma i det senegalesiska jordbruket. Detsamma gäller för kineser i Bangladesh, marockaner i Burkina Faso, egyptier i Tanzania samt kubaner på Haiti. Experterna lever med jordbruksfamiljerna i deras hem på landsbygden och delar med sig av sina kunskaper vad det gäller exempelvis bevattning, odling, djuruppfödning eller fiske. Antalet samarbetsprojekt beräknas öka de kommande åren och fler än 5000 ytterligare experter avses engageras.

last updated:  Thursday, November 10, 2011