Jämställdhet


Visste du att...

  • Om kvinnliga jordbrukare hade tillgång till samma resurser som män skulle 20 till 30 % mer mat kunna produceras och antalet hungriga minskas med 12-17 %. Det motsvarar 100-150 miljoner människor av dagens 925 miljoner hungriga.

En stor del av världens jordbrukare är kvinnor. I delar av Afrika är så mycket som 80 procent av jordbrukarna kvinnor och i Asien utgör kvinnor 60 procent av arbetskraften i jordbruket.

I låginkomstländer arbetar kvinnor fler timmar än män; i Afrika och Asien arbetar kvinnor i genomsnitt cirka 13 timmar mer än männen per vecka och landsbygdens kvinnor och flickor går i genomsnitt sex kilometer dagligen för att hämta vatten.

I de minst utvecklade länderna är kvinnor i stor utsträckning den främsta eller den enda familjeförsörjaren. Dessutom använder kvinnor nästan hela sin inkomst av jordbruksprodukter och hantverk för hushållsutgifter, medan männen använder åtminstone 25 procent av sina inkomster för andra ändamål.

Kvinnors arbete avgörande för världens matproduktion

Kvinnor har varit och är fortfarande avgörande för hela världens matproduktion, framförallt i jordbruksregioner, men kvinnors insats i jordbruket har alltför länge osynliggjorts. För att säkerställa att alla människor har tillgång till mat måste kvinnors arbete erkännas. Istället negligeras kvinnors roll och behov i alla frågor inklusive dem som rör jordbruk, boskapsskötsel, fiske, skogsbruk och landsbygdsutveckling. Först när kvinnors röst är lika mycket värd som mäns och kvinnor får tillträde på samma villkor som män kommer världens befolkning slippa vara hungrig.

FAO:s främsta åtgärd för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i den dagliga verksamheten är att begära in och bearbeta statistik ur ett genderperspektiv. Genom könsspecifik datainsamling kan FAO kartlägga skillnaderna mellan män och kvinnor och studera kvinnors och mäns olika villkor var för sig. Denna typ av data synliggör skillnader i kvinnors och mäns vardag och synliggör de olika villkor som råder, inte minst när det gäller tillgången till mat.

Frånvaron av insamling av könsspecifik data är en av orsakerna till bristen på åtgärder som kan förbättra förhållandena på landsbygden framförallt för kvinnor. Det var på 1970-talet som FAO började belysa problemet och då försökte bryta ned data så de tog hänsyn även till kön. Genom att involvera medlemsländer, representanter från vetenskapssamhället som landsbygdssociologer, gender- och utvecklingsspecialister, frivilligorganisationer, jordbruksgrupper, statistiker, samt andra FN-organ, har FAO hjälpt många regeringar med skiftet från traditionell informationsinsamling till produktion av mer pålitlig datainformation om situationen för landsbygdens kvinnor. FAO fortsätter att förespråka mer gender-specifik forskning för att kunna fortsätta att öka antalet expertkonsultationer, nationella utbildningsseminarier samt riktlinjer för hur det praktiskt går att arbeta för att förändra situationen för kvinnorna.

1989 sjösatte FAO sin första jämställdhetsplan med syftet att intressera medlemsländerna i arbete mot jämställdhet och öka möjligheten för landsbygdens kvinnor att delta i beslut som rör dem själva och den egna kommunen. Detta har varit ett viktigt steg för att börja riva de murar som begränsar kvinnors möjligheter på landsbygden. År 2002 började FAO genomförandet av sin tredje jämställdhetsplan som har hjälpt organisationen att få fram data som framförallt belyser landsbygdsfinanser och tjänster och hur de är fördelade mellan könen. FAO strävar även efter att säkerställa att både män och kvinnor kan dra fördel av nya jordbruksmetoder och tillföra kunskap om hur de skall saluföra sina produkter.


Hinder kvarstår för ett jämställt jordbruk

I samband med att mängden data som tar hänsyn till könsskillnaderna ökar, blir kvinnors roll i jordbruket mer synlig. Kvinnor är de främsta producenterna av ris, vete och majs vilket motsvarar mer än 90 procent av dieten för landsbygdens fattiga. Kvinnors arbete varierar från land till land och från en region till en annan, men en sak är gemensam: det ekonomiska bidraget från kvinnor världen över är påtagligt.

FAO-studier visar att fördomar och blinda fläckar kring genderfrågor inte bara råder i lokala samhällen utan också bland biståndsgivare, internationella biståndsplanerare och beslutsfattare på det nationella planet. Fortfarande uppfattas ”bönder” som män trots att kvinnor svarar för merparten av den mat som produceras i världen. Kvinnor förblir en osynlig part i utvecklingen och kvinnors roll och kvinnors behov förbises. Kvinnor saknar röst och inflytande.

Jordbruket är en daglig kamp för många kvinnor, eftersom de inte har samma tillgång som män till nödvändiga resurser och tjänster. Kvinnliga jordbrukare äger sällan den mark de odlar och är ofta juridiskt utestängda från att äga marken. Med andra ord är det kvinnorna som arbetar i jordbruket men de har ingen makt över jordbruksfrågorna då det är männen som är ägare till marken. Utan egendom kan dessa kvinnor inte få lån, vilket är avgörande för att jordbrukssamhällen skall fortleva och utvecklas. Kvinnor är ofta utestängda från medlemskap i lokala kooperativ och jordbruksorganisationer, vilket leder till att kvinnorna inte erbjuds utbildning för att förbättra jordbruket och bidra till utveckling av landsbygden.

Konflikter, inflyttningen av män till stadsmiljöer där de kan få en löneinkomst och den ökande dödligheten p.g.a. HIV/AIDS har lett till att ett ökande antal hushåll leds av kvinnor. Omkring en tredjedel av alla hushåll i Afrika söder om Sahara leds idag av kvinnor och flertalet är yngre som ofta saknar tillgång till utbildning, äganderätt till jorden och kapital. Jordbruksredskapen är inte gjorda för kvinnors eller barns händer och produktiviteten går ned. Genom sitt arbete visar FAO emellertid att produktiviteten ökar märkbart när kvinnor görs till huvudmålgrupp, som t.ex. i det krigshärjade Sierra Leone där FAO gick in med redskap anpassade för kvinnor, utsäde och handelsgödsel.

last updated:  Wednesday, January 18, 2012