F├ągelinfluensan


Visste du att...

  • Uppfödning av fjäderfä för hushållsbehov ger viktiga sidoinkomster och utgör en värdefull proteinkälla för många familjer i låginkomstländer.
  • Omkring tre av fyra hushåll på landsbygden i Vietnam äger kycklingar.
  • Sedan det första utbrottet av den högpatogena typen av H5N1-viruset i Sydostasien 2003 har mer än 220 miljoner fåglar slaktats.


Vad är fågelinfluensan?

Luftburen influensa, eller fågelinfluensa, är en smittsam djursjukdom. Viruset smittar normalt sett fåglar men det finns även kända fall där andra djur som grisar och kattdjur smittats. I enstaka fall har viruset även smittat människor. Hos fjäderfä skiljer man mellan lågpatogena och högpatogena virustyper. Medan lågpatogena virustyper endast ger begränsade skador sprider sig högpatogena former snabbt genom och mellan fjäderfäbesättningar och kan ha en dödlighet på nästan 100 procent. Den högpatogena typer av H5N1-viruset har sedan det första utbrottet i Sydostasien 2003 spridit sig till stora delar av Asien, till ett antal länder i Europa och till delar av Afrika. Viruset har skördat omkring 150 människoliv och tvingat fram slakt av mer än 220 miljoner fåglar. I samtliga kända fall där människor smittats har det skett efter direktkontakt med smittade djurs slemhinnor.

Fågelinfluensans konsekvenser för jordbruket

Även om ett hundratal människor har smittats är fågelinfluensan först och främst en djursjukdom som ger svåra ekonomiska följder för många fågelfarmare, både för de som tvingas slakta sina egna djur och för de som drabbas av vikande efterfrågan och sjunkande priser. I december 2005 beräknade FAO att drygt 200 miljoner fattiga småuppfödare förlorat sitt livsuppehälle på grund av viruset. Fjäderfäbesättningarna hålls ofta på bakgårdar. För många fattiga landsbygdsbor är till exempel ankor och kycklingar en viktig sidoinkomst och källa till protein.

Lämpliga åtgärder för att förhindra virusspridning

Det är vitalt att stoppa spridningen vid smittkällan, det vill säga hos djuren. Det är även viktigt att förstärka övervakning och veterinärinsatser för att kunna sätta in motåtgärder tidigt. Vilken metod som är mest lämplig vid ett utbrott varierar från fall till fall och just därför är det viktigt att snabbt kunna få expertis på plats. Vaccinationsprogram kan fungera bra i vissa fall, men är förenat med risker.

Att få småbönder att samarbeta är centralt för att hindra smittspridning. Bönder med bakgårdsbesättningar har inte samma möjlighet som större producenter att upprätthålla nödvändig biosäkerhet. De säljer ofta sina fåglar på marknader, där olika arter kommer i kontakt med varandra. Samtidigt har de fattigaste bönderna mest att förlora om de tvingas slakta sina fåglar. För att få småbönder att rapportera utbrott är det viktigt att utarbeta ersättningsprogram så att finansiell ersättning kan utgå till dem som tvingas slakta sina fåglar.

Studier av flyttfåglar har visat att inkubationstiden för vilda fåglar sannolikt är alltför kort för att de ska kunna sprida smittan några längre sträckor. Illegal handel med fjäderfä medför däremot en större risk för smittspridning.

FAO:s arbete med fågelinfluensan

FAO har tillsammans med Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) huvudansvaret för förhindrandet av spridningen av fågelinfluensan och har försett samtliga drabbade länder med veterinärexpertis för att bygga upp ländernas egna institutioner för djurskydd.

Tillsammans med OIE och Världshälsoorganisationen (WHO) har FAO utarbetat en global strategi för en progressiv kontroll av fågelinfluensan. Man prioriterar stöd till smittade länders egna insatser, stöd till länder i riskzonen, en global respektive regional handlingsplan och omedelbart stöd till områden där smittan påträffas.

FAO:s uppgift i kampen mot fågelinfluensan är dels att arbeta med förebyggande åtgärder som att utbilda riskländernas egna veterinärer och uppfödare, men även att ge policyråd till berörda regeringar, göra direktinsatser vid utbrott och att förse drabbade länder med laboratorieutrustning och vaccin.

Mellan januari 2004 och juni 2006 har FAO sänt ut 392 team bestående av veterinärer och annan expertis för att bistå drabbade länder. I oktober 2006 inrättade FAO ett centrum för krisberedskap för att bekämpa att växt- och djursjukdomar som fågelinfluensan H5N1 och mul- och klövsjuka sprids. Centret kommer att ha tillgång till avancerad informationsteknologi och vara bemannat 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Arbetsstyrkan består av 15 specialister och veterinärer. När ett misstänkt utbrott rapporteras ska centret kunna skicka experter till alla platser i världen inom 48 timmar.

last updated:  Tuesday, April 17, 2012