Länder antar frivilliga riktlinjer kring markättigheter

Banbrytande internationell överrenskommelse om ägande- och nyttjanderätter av mark, skog och fiske

2012-05-14

En kvinnlig lantbrukare i Uganda. Kvinnor har särskilt svårt att säkra sina markrättigheter. Foto: ©FAO/Walter AstradaI ett beslut den 11 maj antog Kommittén för en tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) ett antal långtgående internationella riktlinjer som syftar till att hjälpa regeringar att säkerställa människors rättigheter att äga eller nyttja mark, skogar och fiskeresurser.

De nya frivilliga riktlinjerna för en ansvarsfull styrning och förvaltning av mark-, fiske- och skogsrättigheter, The Voluntary Guidelines on the Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security, formulerar principer och praxis som regeringar kan hänvisa till när de skriver lagar och administrerar rättigheter kring naturresurser.

Riktlinjerna grundar sig i en öppen rådgivningsprocess som initierades av FAO 2009 och färdigställdes genom CFS-ledda förhandlingar där regeringsföreträdare, organisationer från civilsamhället, representanter från den privata sektorn, internationella organisationer och forskare deltagit.

Syftet med riktlinjerna är att främja en tryggad livsmedelsförsörjning och en hållbar utveckling genom att säkra tillgången till mark, fiske och skogar. Riktlinjerna kan därmed skydda rättigheterna för miljontals, ofta mycket fattiga människor.

Historiska och långtgående riktlinjer

”Att ge fattiga och utsatta människor en trygg och rättvis tillgång till mark och andra naturresurser är en grundförutsättning för att kunna bekämpa hunger och fattigdom. Det är ett historiskt genombrott att länder nu för första gången har enats om dessa, internationella, riktlinjer för markrättigheter. Vi har nu en gemensam framtidsvision vilket är en utgångspunkt som kommer hjälpa till att förbättra den ofta svåra situationen för de hungriga och fattiga”, säger FAO:s generaldirektör José Graziano da Silva

Det har förekommit en omfattande allmän debatt om storskaliga utländska markinvesteringar, det så kallade ”land-grabbing”-fenomenet, vilket är en av frågorna som riktlinjerna behandlar. Medan riktlinjerna framhåller att ansvarsfulla investeringar av offentlig och privat sektor är viktiga för att trygga livsmedelsförsörjningen så rekommenderar de också att rättssäkerhetsgarantier införs för att skydda markrättigheterna för lokalbefolkningar från de risker som kan uppkomma vid storskaliga markförvärv samt för att skydda mänskliga rättigheter, försörjningsmöjligheter, livsmedelsförsörjning och miljö.

Det finns investeringsmodeller som inte resulterar i storskaliga landuppköp och dessa alternativa metoder borde främjas. Investeringar borde också stödja politiska mål såsom att stimulera den lokala livsmedelsförsörjningen, främja fattigdomsbekämpningen och skapa arbetstillfällen samt att ”tillhandahålla fördelar till landet och dess befolkning, inklusive de fattiga och mest utsatta.”

Riktlinjerna uppmärksammar även en rad andra frågor, såsom betydelsen av att:

  • Erkänna och skydda berättigade äganderätter, även för informella system
  • Främja bästa möjliga metoder för registrering och överföring av äganderätter
  • Försäkra att administrativa system för ägande finns tillgängliga till ett rimligt pris
  • Hantera tvångsinlösande och återlämnande av mark till människor som tidigare blivit tvångsförflyttade
  • Säkerställa ursprungsbefolkningars rättigheter
  • Försäkra att investeringar i jordbruksmark sker ansvarsfullt och med en öppenhet i processen
  • Skapa mekanismer för att lösa tvister kring besittningsrätter
  • Hantera städers expansion i landsbygdsområden

”Vissa av frågorna som uppmärksammas i de frivilliga riktlinjerna har sitt ursprung flera århundraden bakåt i tiden. Det faktum att riktlinjerna både tar itu med dessa djupliggande problem liksom mer samtida frågor är vad som gör dem så betydelsefulla”, säger Graziano da Silva.

Nästa steg

“Dessa riktlinjer är resultatet av en treårig process av överläggningar och förhandlingar som har samlat många aktörer och möjliggjort att en mångfald av röster har blivit hörda”, säger Yaya Olaniran, nuvarande ordföranden för CFS. ”Resultatet är att vi nu har ett antal meningsfulla principer och praxis som länder, privata sektorn, lantbrukare och civilsamhället kan stå bakom och stödja, och som kommer användas i den verkliga världen.”

Nu är det upp till länderna som godkänt reglerna att börja omsätta dem i praktiken, enligt Olaniran. ”Dessa förändringar kommer inte ske över en natt. Men vi vet också, utifrån de omfattande överläggningarna med FAO och de CFS-ledda förhandlingarna, att det är många som stödjer och vill anta riktlinjerna. CFS-stödet ger dem rättmätighet och styrka och alla involverade länder är redo att anta dem”, säger han.

Ángel Strapazzón från Via-Campesina Argentina och representant för det civila samhället som varit involverat i processen kring riktlinjerna säger: ”Vi lovordar processen som antogs för att utveckla riktlinjerna, vilka erbjuder möjligheter för civilsamhället och representanter för småskaliga livsmedelsproducenter att vara delaktiga på alla nivåer för att uppmärksamma verkliga problem och ge konkreta förslag.”

”Vi välkomnar riktlinjerna men är medvetna om att de har en del brister i vissa områden som är viktiga för de som försörjer sig av småskalig livsmedelsproduktion. Trots detta uppmanar vi regeringar och mellanstatliga organisationer att implementera dem och snarast förbättra styrningen av markrättigheter för en tryggad livsmedelsförsörjning”, tillägger han.

Luc Maene, ordförande för det Internationella jordbruks- och livsmedelsnätverket och representant för den privata sektorn säger: ”Markrättigheter är grundläggande för en tryggad livsmedelsförsörjning och det är lämpligt att den nyligen reformerade Kommittén för en tryggad livsmedelsförsörjning leder den här processen. Riktlinjerna lyfter fram viktiga komponenter för att göra äganderätter mer funktionella. På många håll saknas fungerande system kring äganderätter. För oss från den privata sektorn och för våra lantbrukarpartners är det viktigt att det finns en effektiv lokal förvaltning av fastighetsregister utan korruption. Rättvisa, transparenta regler är till gagn för alla och försäkrar att kvinnor får lika tillgång till mark som män och främjar ansvarsfulla investeringar genom hela jordbruks- och livsmedelskedjan”.

FAO:s Graziano da Silva tillägger att organisationen står redo att erbjuda stöd och hjälp till länder som antar och implementerar riktlinjerna.

Så som tidigare gjorts när det gäller andra, liknande avtal, som t.ex. i Uppförandekoden för ansvarsfullt fiske, Code of Conduct for Responsible Fisheries, kommer FAO nu utveckla ett antal tekniska handböcker utformade för att hjälpa länder att anta riktlinjerna i sina lokala sammanhang och börja använda dem. Organisationen kommer även erbjuda riktat tekniskt stöd till regeringar med samma mål.

I framtiden kommer CFS fokusera på frågan kring ansvarsfulla jordbruksinvesteringar i stort. Organisationen planerar för närvarande en årslång rådgivningsprocess med start i oktober och som under den senare delen av 2013 kan leda fram till ett antal rekommendationer för ansvarsfull investering i jordbruket.

Bestående av regeringar, FN-organ, organisationer från civilsamhället, nätverk för lantbruksforskning, finansiella institutioner, organisationer från den privata sektorn och välgörenhetsorganisationer så är CFS den ledande globala plattformen för diskussioner om frågor kring en tryggad livsmedelsförsörjning och fungerar som ett forum för att skapa konsensus på en internationell nivå och att främja policys på en nationell nivå.

last updated:  Monday, May 14, 2012