Inför Rio+20-konferensen om hållbar utveckling: Effektivare energianvändning huvudutmaning för livsmedelssektorn

FAO förespråkar energismartare livsmedelssystem

2012-06-14

Traktorer i Armenien. Markbearbetning är den mest energikrävande delen vid odling, Foto: ©FAO/Johan SpannerJordbrukets beroende av fossila bränslen undergräver dess förmåga att producera tillräckligt med mat, säger FAO idag. På sikt leder det till ökad fattigdom och sämre möjligheter att skapa en hållbar världsekonomi.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) utfärdar denna varning i anslutning till en ny studie om energismart livsmedelsproduktion inför den förestående FN-konferensen om hållbar utveckling, Rio +20. Globala utmaningarna inom energiområdet kommer att stå högt upp på konferensens dagordning.

Världens samlade livsmedelsproduktion, dvs. samtliga led från lantbruk till handel, förbrukar totalt 30 procent av all tillgänglig energi visar FAO:s studie.

Huvuddelen av energikonsumtionen, cirka 70 procent, sker efter det att livsmedlen lämnat lantbruket, vid transport, bearbetning, paketering, utskeppning, lagring, handel och tillagning.

En betydande del av den energi som används i livsmedelskedjan, ungefär 40 procent, förloras på vägen till, eller efter, slutkonsumtion. Världen över slängs eller förloras dessutom ungefär 1,3 miljarder ton livsmedel, eller en tredjedel av all mat som produceras årligen.

Samtidigt lider nästan tre miljarder människor brist på moderna energisystem för värme och matlagning. 1,4 miljarder har ingen eller endast begränsad tillgång till modern elektricitet, enligt FAO-rapporten.

Den konstaterar vidare att flera faktorer riskerar att försvåra åtgärder att möta den ökade efterfrågan på mat om livsmedelskedjan inte blir fossilbränslefri. Till dessa hör högre olje- och naturgaskostnader, osäker tillgång på dessa icke-förnybara resurser och svårigheten att nå global konsensus om behovet av att minska växthusgasutsläppen.

Rapporten pekar också på att elektricitet och hållbar energi, kommer att vara avgörande för samhällens förmåga att trygga sin livsmedelsförsörjning. Utan dessa tillgångar blir det också svårt att säkra de försörjningsmöjligheter som på sikt kan lyfta ekonomiskt eftersatta regioner ur fattigdom.

Livsmedel och energi sammanflätade
”För att förse världen med mat behöver livsmedelsproduktionen energi. Men sektorn förbrukar inte bara energi, den slösar också bort den. Det finns dock stora möjligheter att förbättra energieffektiviteten i livsmedelskedjan och dessutom producera hållbar energi genom jordbruket. Dessa möjligheter måste tas tillvara på och utnyttjas till en högre grad och jag hoppas därför att dessa frågor kommer få stort utrymme vid diskussionerna under Rio+20,” säger FAO:s generaldirektör José Graziano da Silva.

Under konferensen i Rio förväntas regeringar begära en utökning av FN:s initiativ ”Sustainable Energy for All”. Detta initiativ har som mål att säkerställa bred, global tillgång till grundläggande energitjänster, förbättra energieffektiviteten, dubblera andelen förnyelsebar energi i världen och att främja utveckling av koldioxidsnåla lösningar.

Ett nytt kapitel för jordbrukets energianvändning
”Tillgången på billiga energikällor blir alltmer begränsad och energimarknaden alltmer volatil,” säger Alexander Müller, undergeneraldirektör för FAO:s avdelningen för naturresurser och miljö. ”För att mätta en växande befolkning krävs en 60-procentig ökning av livsmedelsproduktionen till 2050, men vi kan inte förlita oss på att nå detta mål på samma sätt som under den gröna revolutionen – dvs. genom bruk av fossila bränslen”, fortsätter Müller. ”Det krävs en radikalt annorlunda metod ”.

Energismart livsmedelsproduktion
FAO rekommenderar följande punkter i en modell för energismart livsmedelsproduktion:

Öka effektiviteten av både direkt och indirekt energianvändning i livsmedelsproduktionssystemet, utan att produktiviteten påverkas negativt
Använd mer förnybar energi som ersättning för fossila bränslen i livsmedelsproduktionen
Förbättra fattiga hushålls tillgång till energitjänster, särskilt förnybar energi, för att främja ekonomisk utveckling genom en bättre integrerad mat- och energiproduktion
Åtgärderna för en mindre energiintensiv produktion kan genomföras i varje steg av livsmedelskedjan enligt FAO:s rapport.

Jordbearbetning (plöjning m.m.) är vanligtvis den mest energikonsumerande processen under en odlingscykel. Bevarandejordbruk (conservation agriculture), odling utan jordbearbetning och andra hållbara metoder kan minska mängden energi som används.

Men insatserna som kan genomföras på lantbruksnivå slutar inte här. En mindre energiintensiv produktion kan även uppnås genom en ökad användning av bränsleeffektiva motorer, minskat bruk av icke-organiska växtnäringsämnen (bl.a. industri-/konstgödsel) och bekämpningsmedel genom användning av integrerade metoder för växtskydd- och ogräshantering samt övergång till grödor och djurraser som kräver mindre insatsvaror.

Ett annat område där åtgärder behövs är kring vattenförluster och andra effektivitetsproblem inom konstbevattningen, som minskar jordbrukets energieffektivitet och ökar dess produktionskostnader.

Slutligen finns det flera exempel på användning av förnybar energi (sol-, vind-, bioenergi och småskalig vattenkraft) i jordbrukssystem och lokalsamhällen som har lett till effektivare jordbruk och bättre försörjningsmöjligheter på landsbygden.

Energi från livsmedelsproduktion
De största energiförlusterna i livsmedelskedjan sker efter det att maten har lämnat gården. Det finns stora möjligheter till förbättringar inom transport och liknande infrastruktur, bättre isolerade lagerlokaler, minskat antal förpackningar, minskat matsvinn och effektivare tillagningsmetoder, noterar FAO-rapporten.

Men jordbruket förbrukar inte bara energi, den har även potential att producera en stor mängd energi. Överbliven biomassa från livsmedels- och skogsproduktion samt andra förnybara energikällor såsom vind, sol, småskalig vattenkraft och geotermisk energi kan potentiellt utnyttjas i energismarta jordbrukssystem. Så här långt har försök att generera energi genom att samla upp organiska biprodukter, t.ex. avfall från djurhållningen främst varit inriktade på lantbruksnivå. Motsvarande insatser kan emellertid göras i andra steg av livsmedelsförädlingen. Dock måste både riskerna och fördelarna med att producera energi i produktionskedjan för livsmedel avvägas noga innan beslut fattas.

Nya samarbeten
För att underlätta implementeringen av modellen har FAO lanserat Programmet för energismarta livsmedel för människor och klimat (ESF). Initiativet är ett samarbete mellan flera parter och syftar till att hjälpa medlemsländer att styra om sin livsmedelsproduktion till energismartare alternativ.
Programmet fokuserar på tre områden: energieffektivitet, energidiversifiering genom förnybar energi samt en förbättrad energitillgång och livsmedelsförsörjning genom en integrerad livsmedels- och energiproduktion.


Fossila bränslen och den “gröna”revolutionen

Genom historien har energikostnaderna stått for endast en liten del av de totala produktionskostnaderna för många livsmedelsproducenter. Incitamenten för att minska energianvändningen har därför varit små.

Tillgången på billiga fossila bränslen gjorde att den ’gröna revolutionen’ under 1960- och 70-talet kunde öka världens livsmedelsproduktion kraftigt. En del av förklaringen kommer av den trefaldiga ökningen i användningen av icke-organiska växtnäringsämnen (industri-/konstgödsel), att ny mark togs i bruk genom konstbevattning och en ökad användning av fossila bränslen för att underlätta mekaniseringen av jordbruket, förädlingen av livsmedlen samt transporterna av de färdiga produkterna.


Energi och livsmedel, snabbfakta:
Produktionskedjan för livsmedel konsumerar 30 procent av världens totala energi, där 70 procent av konsumtionen sker utanför gården.

Produktionskedjan för livsmedel står för 20 procent av världens växthusgasutsläpp.
Mer än en tredjedel av maten vi producerar förloras eller slängs och med detta 38 procent av energin som går åt i produktionskedjan.

Världens rikaste länder använder ungefär 35 gigajoule per person och år inom livsmedel och jordbruk (cirka hälften inom förädling och distribution).

Låginkomstländer använder endast 8 gigjoule per person och år (nära hälften går åt vid matlagning).


last updated:  Tuesday, June 26, 2012