2012-10-26

Boskap i Sudan

Inhemska raser som är avgörande för tryggad livsmedelsförsörjning får ökad uppmärksamhet från regeringshåll  

Trots att många länder vidtar åtgärder för att stoppa förlusten av genetiska resurser från boskap kvarstår problem som måste åtgärdas omgående för att minska förlusten av biologisk mångfald.

Vid en internationell konferens tidigare i veckan presenterades rapporter från 80 länder vilka beskriver de framsteg som har gjorts för att implementera den globala handlingsplanen för djurgenetiska resurser, Global Plan of Action for Animal Genetic Resources. Dessa rapporter visar att många regeringar nu har börjat inrätta program som ska minska den kraftiga nedgången av antalet inhemska boskapsraser.

Representanter från nästan 100 länder deltar i en arbetsgrupp för djurgenetiska resurser inom livsmedel och jordbruk, the Intergovernmental Technical Working Group on Animal Genetic Resources for Food and Agriculture, 24-26 oktober. Under mötet gick man igenom hur det har gått med den globala handlingsplanen på olika håll. Planen antogs 2007 med syfte att förbättra förvaltningen av världens biologiska mångfald hos boskap.

"Goda nyheter är att de länder som lämnat in rapporter i genomsnitt har implementerat omkring hälften av de åtgärder som togs fram under arbetet med den globala handlingsplanen. Åtgärderna inbegriper alltifrån bevarandeprogram till kartläggning av antalet djur, utveckling av policy och rättsliga ramverk för bevarandet av biologisk mångfald", säger Irene Hoffmann, chef för FAO:s avdelning för djurgenetiska resurser.

Men det är framför allt i rikare länder som framstegen gjorts medan många länder i Afrika, Sydvästra Asien, Latinamerika och Karibien fortfarande släpar efter.

Sydvästra Asien anses vara en viktig region i världen vad gäller den biologiska mångfalden hos boskap. Det var här som flera arter, däribland nötkreatur, får, getter och dromedarer, först domesticerades. Afrika, med sina många olika tropiska och subtropiska miljöer, är en annan viktig källa för biologisk mångfald.

Inhemska raser är viktiga inom jordbruket eftersom de är bättre anpassade till de lokala förhållandena. De har ett unikt genetiskt material som är viktigt för avelsprogram och ofta utgör en försörjningsbas för fattiga hushåll eftersom de är lättare att hålla än främmande raser. I en värld som hotas av klimatförändring kan raser som är mer resistenta mot torka, extrem värme och tropiska sjukdomar komma att spela en oerhört viktig roll i framtiden.

22 procent av raserna riskerar att utrotas

Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna bedöms cirka 22 procent av världens boskapsraser fortfarande vara i riskzonen för utrotning. I vissa fall rapporteras dock inte antalet djur eller så är informationen inaktuell, vilket gör det svårt att exakt fastställa det faktiska tillståndet för mångfalden.

Trots i allmänhet begränsade framsteg i låginkomstländerna finns det enskilda landrapporter som visar på mer aktiv implementering. Rapporterande länder i Asien har kommit relativt långt med att upprätta bevarandeprogram för sina hotade raser. I Afrika och Latinamerika förekommer en del nationella framsteg i arbetet med den globala handlingsplanen.

"Omkring 45 länder förbereder, eller har redan förberett, nationella strategier och handlingsplaner för sina genetiska resurser och cirka hälften av dessa är utvecklingsländer", säger Hoffmann.

Nya projekt

De tyska, norska och schweiziska regeringarna har bidragit med mer är 1 miljon dollar till en FAO fond som ska stödja genomförandet av den globala handlingsplanen. De första åtta projekten involverar 22 länder och ska arbeta för att förbättra förvaltningen av djurgenetiska resurser, meddelar FAO.

Länder från forna Jugoslavien ska gå samman med Albanien och Bulgarien för att bevara den hotade Busha boskapen. Etiopien, Kenya och Uganda ska samarbeta för att förbättra förvaltningen av genetiska resurser av inhemska kycklingraser. Bolivia och Peru ska arbeta tillsammans för att införa avelsprojekt för lamor och ett projekt i sydvästra stillahavsområdet ska inrätta bevarandecentrum för kycklingar och grisar på Cooköarna, Niue och i Fiji. Algeriet och Marocko ska samarbeta för att bevara fårrasen Béni Guil och ett projekt i Gambia, Guinea, Mali och Senegal ska undersöka hur nomadiserande boskapsskötsel påverkar förvaltningen av djurgenetiska resurser.

Dessutom kommer nationella projekt utföras i Moçambique och Togo. De kommer att fokusera på genetiska resurser hos boskap respektive kyckling.